Första Livgrenadierregementet
Kompaniernas namn vid slutet av 1800-talet.
Kompani 1 = Livkompaniet - Karta
Kompani 2 = Stångebro kompani - Karta
Kompani 3 = Kinds kompani - Karta
Kompani 4 = Östanstångs kompani - Karta
Kompani 5 = Ombergs kompani - Karta
Kompani 6 = Vreta klosters kompani - Karta
Kompani 7 = Motala kompani - Karta
Kompani 8 = Ydre kompani - Karta
Standar för Östgöta Regemente till fot, 1686. Inskriptionen C R S betyder Carl Rex Suecia = Kung Carl av Sverige(Carl XI).
Regementshistorik
1680 började kung Karl XI att organisera armén och införde ett system som kallades ”indelningsverket”. Det innebar att varje landskap skulle ställa upp och underhålla ett regemente om 1200 fotsoldater.
Två gårdar om 2 mantal skulle bilda en rote som skulle rekrytera och försörja en soldat. 150 soldater bildade ett kompani. I varje landskap skapades 8 kompanier som tillsammans utgjorde ett regemente. I Östergötland kallades regementet för Östgöta regemente till fot.
Rotebönderna var skyldiga att betala rotesoldaten lön och tillhandahålla ett knekttorp som skulle bestå av en stuga, förstuga och kammare. Vidare skulle torpet ha ett litet fähus och en bod för spannmål. När soldaten var kommenderad till övning eller i krig, tilläts hans hustru att använda torpet för sin försörjning. Rotebönderna hade däremot ingen skyldighet att försörja soldathustrun. När soldaten var hemma, hade han ofta skyldighet att hjälpa sina rotebönder mot ersättning i form av en dagslön. På kvällarna kunde han hjälpa sin hustru med jordbruket på det egna soldattorpet.
På stugan skulle sitta en skylt som talade om till vilket regemente och kompani torpet hörde och vilket rotenummer det hade.
Kompaniernas namn vid slutet av 1800-talet.
Kompani 1 = Livkompaniet - Karta
Kompani 2 = Stångebro kompani - Karta
Kompani 3 = Kinds kompani - Karta
Kompani 4 = Östanstångs kompani - Karta
Kompani 5 = Ombergs kompani - Karta
Kompani 6 = Vreta klosters kompani - Karta
Kompani 7 = Motala kompani - Karta
Kompani 8 = Ydre kompani - Karta
Standar för Östgöta Regemente till fot, 1686. Inskriptionen C R S betyder Carl Rex Suecia = Kung Carl av Sverige(Carl XI).
Regementshistorik
1680 började kung Karl XI att organisera armén och införde ett system som kallades ”indelningsverket”. Det innebar att varje landskap skulle ställa upp och underhålla ett regemente om 1200 fotsoldater.
Två gårdar om 2 mantal skulle bilda en rote som skulle rekrytera och försörja en soldat. 150 soldater bildade ett kompani. I varje landskap skapades 8 kompanier som tillsammans utgjorde ett regemente. I Östergötland kallades regementet för Östgöta regemente till fot.
Rotebönderna var skyldiga att betala rotesoldaten lön och tillhandahålla ett knekttorp som skulle bestå av en stuga, förstuga och kammare. Vidare skulle torpet ha ett litet fähus och en bod för spannmål. När soldaten var kommenderad till övning eller i krig, tilläts hans hustru att använda torpet för sin försörjning. Rotebönderna hade däremot ingen skyldighet att försörja soldathustrun. När soldaten var hemma, hade han ofta skyldighet att hjälpa sina rotebönder mot ersättning i form av en dagslön. På kvällarna kunde han hjälpa sin hustru med jordbruket på det egna soldattorpet.
På stugan skulle sitta en skylt som talade om till vilket regemente och kompani torpet hörde och vilket rotenummer det hade.
Soldatnamn
Varje soldat tilldelades ett särskilt soldatnamn som respektive kompanichef valde. De flesta anknöt till en gård i roten eller syftade på en egenskap som Malm, Styr, Stål osv.
Namnen kunde även anspela på vapen, eller personliga egenskaper som Svärd, Dolk, Rask.
Indelningsverket avskaffades 1901 och de indelta soldaterna ersattes med värnpliktiga soldater. Det tog dock många år innan alla knektar var uppsagda.
Kompaniet
Högsta chefen för kompaniet var kaptenen. Han liksom övrig personal var förankrad i bygden som jordbrukare. De Kronohemman som det fast anställda befälet fick besitta var, liksom knektarnas torp, inga stora jordbruksfastigheter. För att klara försörjningen erhöll därför befälet, utöver avkastningen från bostället, en fast kontant årslön. Kaptensbostället blev kompaniets hjärtpunkt. Här fanns kompaniets trossbod med bl. a de fyra trossvagnar som ingick i kompanitrossen. Kokutrustning, tält och annan utrustning som var kronans egendom förvarades också centralt i trossboden. Ett undantag synes vapnen ha utgjort. Dessa förvarades av respektive soldat.
Kaptenens roll som chef för kompaniet inskränkte sig inte enbart till att vara dess militäre lärare och befälhavare. I den förordning som upprättades var knektens befogenheter gentemot rotehållarna oerhört begränsade. Det blev i stället kaptenens roll att tillrättalägga de sociala missförhållanden som uppstod mellan knekt och rote. Kaptenen fick också utreda och tillgripa diciplinära åtgärder mot den knekt som rapporterades för överträdelser mot gällande kontrakt mellan rote och knekt.
1791 slogs Östgöta Kavalleri och Östgöta regemente samman till ett enda infanteriregemente, som gavs namnet Kungliga Livgrenadjärregementet. Därmed skulle kavalleriet sitta av och rusthållarna i stället för att hålla med häst, betala en årlig vakansavgift.
Livgrenadjärregementet delades upp i två divisioner, rusthållsdivisionen och rotehållsdivisionen. Rothållsdivisionens (tidigare Östgöta regemente till fot) 8 kompanier hade en styrka på 150 man medan Rusthållsdivisionens (Östgöta kavalleri) 8 kompanier hade en styrka på 125 man.
Kompaniet
Högsta chefen för kompaniet var kaptenen. Han liksom övrig personal var förankrad i bygden som jordbrukare. De Kronohemman som det fast anställda befälet fick besitta var, liksom knektarnas torp, inga stora jordbruksfastigheter. För att klara försörjningen erhöll därför befälet, utöver avkastningen från bostället, en fast kontant årslön. Kaptensbostället blev kompaniets hjärtpunkt. Här fanns kompaniets trossbod med bl. a de fyra trossvagnar som ingick i kompanitrossen. Kokutrustning, tält och annan utrustning som var kronans egendom förvarades också centralt i trossboden. Ett undantag synes vapnen ha utgjort. Dessa förvarades av respektive soldat.
Kaptenens roll som chef för kompaniet inskränkte sig inte enbart till att vara dess militäre lärare och befälhavare. I den förordning som upprättades var knektens befogenheter gentemot rotehållarna oerhört begränsade. Det blev i stället kaptenens roll att tillrättalägga de sociala missförhållanden som uppstod mellan knekt och rote. Kaptenen fick också utreda och tillgripa diciplinära åtgärder mot den knekt som rapporterades för överträdelser mot gällande kontrakt mellan rote och knekt.
1791 slogs Östgöta Kavalleri och Östgöta regemente samman till ett enda infanteriregemente, som gavs namnet Kungliga Livgrenadjärregementet. Därmed skulle kavalleriet sitta av och rusthållarna i stället för att hålla med häst, betala en årlig vakansavgift.
Livgrenadjärregementet delades upp i två divisioner, rusthållsdivisionen och rotehållsdivisionen. Rothållsdivisionens (tidigare Östgöta regemente till fot) 8 kompanier hade en styrka på 150 man medan Rusthållsdivisionens (Östgöta kavalleri) 8 kompanier hade en styrka på 125 man.