Vreta var från början en Kungsgård tillhörande Sverkersätten eller snarare Blotsvensätten. I mitten på 1080-talet hade Kung Inge Stenkilsson blivit bortkörd av allmogen på tinget i Uppsala för att han inte ville återgå till den gamla traditionaen att blota på hedniskt vis. Då passade Inge´s svåger Sven på att erbjuda allmogen sina tjänster om han fick bli kung. Det fick han gärna och Inge drog sig då tillbaka till sina gårdar i Västergötland. Inge´s farfar Ragnvald hade varit Jarl i Skara och därigenom hade Inge kontroll över många släktgårdar. Sven blev mycket uppskattad av de som ville blota att han fick öknamnet -Blotsven-. Inge väntade några år men sedan samlade han ihop folk och red genom småland och Östergötland upp till Svealand där Sven hade sin gård. Där överföll de både honom och hans folk när de låg och sov. De bommade igen dörrar och fönster och tände sedan på huset. De som inte brann upp utan lyckades ta sig ut blev genast nedstuckna av Inge´s folk. Efter denna händelse styrde Inge hela Sverige. Han kunde nu också beslagta alla gårdar som Blotsven innehade och därmed kom han säkert i besittning av Vreta. Drottning Helena var en syster till Blotsven så det kan också vara så att hon fick dem av sin far Totil Jarl. I detta skede när hedningarna hade tappat sin kung var det säkert viktigt för Inge att skaffa sig makt i Östergötland där Blotsvens släkt hade ett starkt fäste. Han instiftade därför ett kloster tillsammans med sin drottning, vilket möjligen skulle tala för att det var hennes morgongåva, i slutet av 1000-talet eller de första åren på 1100-talet. De gjorde det i form av en markdonation bestående av delar av gårdarna Wreta, Bro, Brunneby vid Borensberg, Hucklum, Mollotorp och Broby i dals härad. Att vi vet det beror på att det finns ett bevarat skriftligt dokument om Vreta Kloster som är en avskrift av en donatorslängd. Själva längden har förmodligen fövarats i klostrets arkiv ända fram till reformationen vid slutet av 1520-talet då den, på uppdrag av Gustav Vasa, samlades in och flyttades till Stockholm. Då skrev Rasmus Ludvigsson av det men originalet är sedan dess borta. Kanske har det försvunnit i samband med någon brand, eller hamnade det som bokomslag som så många andra dokument. Avskriften var för övrigt helt okänd ända tills Nils Ahnlund fann den inhäftad i en samlingsvolym om Östergötland som Johan Peringsköld på sin tid upplade för arbetsändamål inom antikvitetsarkivet. I donatorslängden står följande: Wreta Clöster, om dess donatorer, gamla konungar, drottningar, hertigar med deras furstinnor, också de förnämligaste av Sveriges Rikes Ridderskap och Adel som där begravda är, ock om de gods och gårdar som därtill givits. Kung Inge i Sverige, som var drottning Christinas morfar, Svenska Kung Eriks hustru, grundade tillsammans med sin drottning Helena Vreta kloster, med hjälp av gåvor i form av gods och gårdar, nämligen 4 attungar jord i lilla Wreta 2 attungar i Bro 9 attungar i Brunneby 4 attungar i Hucklum 2 attungar i Möllatorp. Det kan vara så att kyrkan byggdes före klostret som en Kungsgårdskyrka som sedan gavs till klostrets grundande. Klostret var troligtvis ett Benediktinskt nunnekloster.