Vi hade ett fritidshus mellan Skänninge och Motala i en by som heter Götala. Den har en gång tillhört en socken som hette Styra. Den försvann 1861 då den slogs ihop med Varv socken och bildade Varv-Styra socken. Jag blev intresserad av vad som fanns innan detta hände och började forska om detta. Resultatet av min forskning har jag samlat i denna bok.

När jag släppte min bok om Styra socken kom konstnären Inger Hasselgren att bli inspirerad till att göra tavlor och installationer som hon visade på ett vernissage hösten 2017 i Passagen i Linköping. Inger har sina rötter i Tranberga och köpte därför boken. Den satte igång hennnes inspiration och resulterade i ett flertal alster. Bland annat den bakom henne.

Böckerna finns att köpa i gårdsbutiken i Grepstad, eller så kan ni höra av er till mig per mail: soren.t.lindhe@gmail.com

Bland de många fornlämningarna hittade jag en som var platsen för en uppgrävd silvermyntskatt från medeltiden. Då den var nergrävd omkring 1278 mitt under striden mellan bröderna Magnus Ladulås och Valdemar Birgersson och detta skulle kunna bli en hätsk diskussion mellan historiker, valde jag att publicera den i form av en roman som min hustru Lena hjälpte mig att skriva. Det kanske var ett dåligt beslut för det finns därför inga referenser i boken.


Här är en länk till radioinslaget



Referenser till boken Magnus Ladulås mynskatt.

Fornlämning L2010:2103
-- Fornsöks benämning för fyndplatsen. Observera att den utmärkta platsen inte alls motsvarar den plats där man hittade skatten. Den låg förmodligen istället sydöst om kyrkogården.

Erikskrönikan
-- Här beskrivs ett anfall mot den befästa gården Gälakvist i Skara 1278. Det var de så kallade Folkungarna ledda av Johan och Birger Filipsson som inte gillade nymodigheten att kungen hade lierat sig med kyrkan och på det sättet motat bort de gamla maktstrukturerna som tidigare bestämt i samhället. Det är vid detta tillfälle som jag tror att Johan Filipsson kom över silverskatten.
Medeltidsbreven SDHK:1064 och SDHK:1106 Detta brev bevisar att den avsatta Kungen Valdemar var i Skänninge tillsammans med Johan Filipsson och skrev under ett brev. Detta var naturligtvis inte syftet med att de möttes i Skänninge men det bevisar att Valdemar trots att han avsattes redan 1275 av sin bror Magnus Ladulås och togs ifrån allt land utan Västergötland, hade tillgång till en gård i Skänninge och även hade kontakt med de revolterande Folkungarna. Min teori är att Johan ägde gården Styra och använde den för att gömma den silverskatt han tidigare hade tagit i Skara från sin bror Kungen i syfte att förhindra honom från att köpa legosoldater. Bröderna Filipsson kom att avrättas i Stockholm av Magnus Ladulås och troligtvis konfiskerades alla deras gårdar som var brukligt på den här tiden. Ett ytterligare straff vid revolt mot Kungen var att man oftast brände ner alla hus på gårdarna. Det skulle kunna förklara varför byarna Västra och Östra Styra inte ligger vid kyrkan som de borde göra då kyrkan förmodligen är byggd som en gårdskyrka till gården Styra. Fyndplatsen låg förmodligen nära dessa hus invid en stor sten som idag har blivit bortsprängd och försvårar identifieringen av den exakta platsen.
När det gäller tolkningen om själva det brev som skrevs i Skänninge så kan man bara spekulera. Varför skänker den förra kungen till sin hustrus hovjungfru en stor gård? Gården Lårstad ligger inte långt från Kungapalatset i Vadstena där Jungfrun jobbat och heller inte långt från platsen där skatten hittades. Vi har valt att tolka det så att Johan Filipsson hade denna jungfru som sin frilla vilket inte var ovanligt på den här tiden. Kanske gjorde han henne med barn och för att hjälpa henne och deras barn ordnade Johan med hjälp av Valdemar så att hon kunde bosätta sig nära sin hemvist och också därmed hade råd att försörja sitt barn. Detta ska då ses som en betalning för den insats som Johan hade gjort mot Kungen i Skara.

Silvermynten
Mynten som fanns i skatten har av Numismatikprofessor Kenneth Johnson vid ett besök på Styra ödekyrkogård berättat att de är Götalandspenningar och att de bara var gångbara i Västergötland. Där de grävdes ner kunde man inte handla för dem. Detta stärker teorin att skatten inte var en vanlig skattgömma för hushållskassan.