Västra Stenby socken ligger sydöst om Motala i det kyrkotäta forna Västanstång. Det är en typisk slättbygd som har haft åkerbruk och boskapsskötsel som huvudnäringar. Socknen bildades 1812 genom en sammanslagning av Kälvestens och Stens socknar. Sten var dessförinnan moderförsamling med Kälvesten som annex. Trakten är rik på fornlämningar med flera gravfält från yngre järnålder, och guld- och silverskatter hittade i Stens socken . På kyrkogården står ”Kälvestenen”, en runsten som varit inmurad i såväl den medeltida som den nuvarande kyrkan. I kyrktrappan fann man även ett fragment av en s k eskilstunakista, ett tidigkristet gravmonument, som bär vittne om att det har funnits en kristen begravningsplats i trakten redan på 1000-talet. Enligt traditionen skall en av pilgrimslederna mot Nidaros ha passerat genom trakten. Kyrkan är belägen ca 5 km söder om Motala på en svag höjd med utsikt över ett mjukt böljande slättlandskap. Kyrkan anlades inte i en by utan utmed den forna huvudleden söderifrån över Jönköping och vidare upp mot Bergslagen. Ett stycke väster om kyrkan finns en medeltida offerkälla kallad Birgittas källa som enligt sägnen rann upp då Birgitta törstig stack ned sitt finger i jorden under sin färd mellan Ulfåsa och Vadstena. Vattnet sades ha undergörande krafter på sjuka och krymplingar, och ännu på 1800-talet offrade man pengar i källan. Vid sammanslagningen av socknarna revs de gamla kyrkorna och ersattes av en gemensam kyrka som uppfördes på platsen för den tidigmedeltida Kälvestens kyrka. Det medeltida tornet sparades och ingår i den nuvarande kyrkan. Långhuset är rektangulärt med rakslutet korparti, en tresidig sakristia i två våningar i öster och torn i väster. Den är till viss del uppförd av stenar från de två äldre kyrkorna, fasaden är vitputsad och dess sadeltak är täckt av spån. Tornet som är dendrokronologiskt daterat till 1200-talets början kan ha haft en ingång till en herrskapsläktare, en indikation på att den romanska kyrkan var uppförd av en av bygdens stormän.