Den medeltida kyrkan var byggd av kalksten, förmodligen vid 1200-talets början. Senare under medeltiden tillbyggdes sakristia i norr och vapenhus i söder och på sydsidan tillkom ett gravkor av okänd ålder. Kyrkan utmärktes av sitt höga västtorn av okänd ålder, försett med en spira byggd av Gabriel Månsson på 1740-talet. Vid ett åsknedslag 1785 blev kyrkan illa skadad och 1799 beslutade sockenstämman att en ny kyrka skulle byggas direkt norr om den gamla kyrkan som revs. Kyrkan började användas 1802 trots att den var i halvfärdigt skick. Kyrkan stod färdig 1807 och hade ett rödfärgat spåntak och svagt brunaktig spritputs med vita, släta omfattningar. Stommen är av gråsten med tegel i lister och omfattningar. Vid sockelns friläggning på 1960-talet fann man att medeltida huggen kalksten ingick i sydmuren. Enligt landsantikvarien Bengt Cnattingius ingår den gamla kyrkans nordmur i södra muren, men det förefaller troligare att man har återanvänt material från den gamla kyrkan. I stort sett hela inredningen tillkom vid byggnadstiden såsom altaret, altarringen, bänkinredningen och läktarbarriären.