Hem Kyrkor Östra Skrukeby kyrka Rundvandring Karta
Östra Skrukeby kyrka

I Östra Skrukeby har det funnits en kyrka ända sedan början av 1000-talet. Den ligger på en liten höjd med utsikt över Roxen och består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och vapenhus i såväl söder som väster. På korets södra sida ligger ett gravkor. Kyrkan är idag vitputsad och har rundbågiga fönster. Kyrkorummet nås via de båda vapenhusen. Kyrkans klockstapel står i kyrkogårdens sydvästra del. Kvar från den äldsta stenkyrkan finns långhusets sydportal med en rikt skulpterad omfattning. Troligen härstammar den från 1100-talets senare del. Stilen anknyter till monumenten i Lunds domkyrka. Den järnsmidda träporten i portalen är sannolikt samtida; träet avverkades på 1130-talet. Invändigt syns enbart enstaka spår av den romanska medeltidskyrkan. En ombyggnad under slutet av 1700-talet gav byggnaden en sengustaviansk prägel. En häll till ett tidigkristet gravmonument finns bevarat i kyrkan och detta indikerar att redan i början av 1000-talet fanns någon form av kyrka på platsen, förmodligen en träkyrka. Denna äldsta kyrka har förmodligen byggts som en gårdskyrka av en betydande storman eller liknade person. Det har dock inte gått att finna några synliga spår efter denna. Träkyrkan revs på 1100-talet och ersattes av en stenkyrka. Emellertid blev kyrkan snart för trång, förmodligen redan under 1200-talet, varför den förlängdes åt öster och utökades åt norr till nuvarande bredd. Den romanska kyrkan försågs sannolikt med ett smalare kor med absid, samt ett högt och slankt västtorn, mycket likt det i Kaga kyrka. Troligen under senmedeltiden välvdes kyrkan och fick två skepp, en tunnvälvd sakristia invid koret i norr och vapenhus vid porten i söder. Under 1600-talet tillkom det ståtliga gravkoret på sydsidan, avsett för ägarna till Grensholms säteri norr om Roxen. Ända fram till 1827 tillhörde egendomen Östra Skrukeby socken. Byggnadsår är okänt men troligen uppfördes koret för landshövdingen Ture Ribbing, död 1656. Kyrkans sengustavianska prägel härstammar från en omfattande ombyggnad 1793-1794. De stora pelarna i kyrkan var skrymmande, och såväl pelarna som de medeltida valven, revs för att ge plats åt den växande befolkningen. I stället uppfördes ett trätunnvalv, och kyrkan fick nya, regelbundet placerade fönster. Troligen var det nu kyrkan blev vitkalkad även invändigt. En ny piporgel kom på plats, likaså en ny altartavla. 1868 revs kyrkans medeltida torn, eftersom man observerat en spricka i muren. Faran för ras ansågs överhängande. Tornet har emellertid aldrig härbärgerat några kyrkklockor. De har alltid hängt i klockstapeln invid kyrkan. Mindre ut- och invändiga renoveringar har utförts under 1800- och 1900-talen. Nuvarande vapenhus vid västra ingången uppfördes 1926, men det är okänt när västporten togs upp och blev huvudingång i stället för sydporten.



d