Örberga kalkstenskyrka byggdes i början av 1100-talet men hade troligen föregåtts av en träkyrka. De äldsta bevarade delarna är tornet och långhuset. Dendrokronologisk undersökning av trä i tornet visar att träden till stockarna fälldes vintern åren 1116-1117 och gör kyrkan till en av Sveriges äldsta kyrkobyggnader. Tornet med sina halvrunda trapptorn är, vid sidan av Husaby kyrkas torn, det enda bevarade i sitt slag. Kyrkans gamla huvudingång i södra långhusmuren har tagits fram och är delvis rekonstruerad. När vapenhuset vid ingången revs 1816 togs en ny ingång upp på västra sidan genom tornet. Valven i kyrkan som har målningar av den s k Risingemästaren är från början av 1400-talet.

Bogårdsmuren kring Örberga kyrkogård är en av få som till största delen har bevarats sedan medeltiden. Den är uppförd i skalmursteknik med yttermantlar av kalkstenskvadrar och en murkärna med kalkbruk. Murkrönet är täckt av kalkstensflisor, tidigare har även funnits ett skyddande trätak. Skiftningar i murverkets utförande och flera byggskarvar vittnar om att gårdarna i socknen var ansvariga för byggande och underhåll av sina respektive avsnitt av muren.