Ljungs kyrka är en vitputsad kyrka i nyklassicistisk stil byggd 1795–1797 på initiativ av Fredrik Axel von Fersen, Ljungs slott. En alléväg leder från slottet rakt
upp mot västportalen i kyrktornet. Långhuset har stora rundbågiga fönster och tunnvälvt tak. I öster altaret och i en tillbyggnad bakom koret ligger sakristian. Under koret inryms den
fersenska släktgravkammaren.
Ljungs första kyrka kom till under 1100-talet. Sannolikt liknade den Björkebergs kyrka och var gjord av kalksten. Kyrkan brann 1646 och återuppbyggdes igen och försågs med korsarm på
grund av att den var alltför liten för den expanderande församlingen. År 1696 fick kyrkan ett torn. Det fanns också en klockstapel där den ena kyrkklockan hängde. I början av
1700-talet förstorades fönstren och genom byggmästare Gabriel Bragners försorg målades kyrkan in- och utvändigt. Åren 1717 och 1719 slog åskan ned.
Carl Fredric Broocman berättar i mitten av 1700-talet: Kyrkan står på Krono grund oacktadt at Liungs Frälse-Säteri ägor omgifwa henne å alla sidor hwilka then tiden tå Kyrkan
funderades woro Krono men i förra Seculo blifwit förwandlade til Frälse. Kyrkan och håller i längden 38 och en half aln och i bredden så när 11 alnar. Af huggen Kalksten är hon
uppmurad med ett högt Torn som med thes spets til Hanen är wid pass 79 alnar högt ifrån jorden. Til år 1722 har hon warit mycket mörk och haft små fenster hwilka blefwo uthuggne
och större gjorde. Öfwerste-Lieutenantskan Anna Catharina Burensköld på Siöbacka skänkte år 1723 til Kyrkan en wacker Prädikstol och år 1740 blef Kyrkon beprydd med ett skönt
Orgelwerk om 7 stämmor som blef inwigdt then 17 augusti nyssnämnda år.
Uti Kyrkan äro åtskilliga Adeliga Grafwar af hwilka en förr tilhördt Grefwinnan Maria Fleming som warit ägarinna till Ljungs Säteri men hörer nu till Häradshöfdingens Anders Ahlgrens Änke-Fru och Barn på Siöbacka. Den tredje Grafwen upmurades år 1754 genom General-Lieutenanten Gref Axel von Fersens anstaltande at wara ett hwilorum för thes Föräldrar Præsidenten i Swea Hoff-Rätt Gref Hans von Fersen samt hans Grefwinna Eleonora Margaretha Wachtmeister. Förut nämndes at wid Kyrkan är ett ansenligen högt Torn men som thet samma genom wådeld och Åskeslag blifwit skadadt at Klockorna icke med säkerhet kunna theruti uphängas så hänga the uti Trästapel. Then större Klockan har en sådan påskrift: Thenna klocka blef afbrænd genom wådeld Anno Christi 1646 och omguten 1647. Elao Nicolai P i Ljung Joanne Olai K vice. P. Then mindre som är 90 år gammal sprack år 1747 och wardt samma år omguten i Norrköping. Åfwannämnde wådeld upkom then 1646 uti en byggning som Öfwersten Hugo Hamilton låtit upsätta intil Kyrkogårds-muren hwaraf Kyrkan med alt öfrigt innanrede Klockstapeln med bägge Klockorna Kyrkogårds-muren och Portarna samt alla Lik-korßen på Grafwarna tillika med Prestegården och hela Byn ömkeligen i aska lades. Utom thes har Åskan sedermera twänne gånger slagit ned och skadat Tornet och thet sidst uti Kyrkoherdans Lundbergs tid år 1717 eller 1719 tå Tornet slogs sönder och muren sprack men ingenthera gången är Kyrkan worden itänd.
Under 1700-talet blev kyrkan ändock för liten men den var också i behov av större reparationer. Greve Fredrik Axel von Fersen var starkt pådrivande i detta och tog resolut tag i saken genom att se till att det anskaffades ritningar till en ny kyrka. Från Överintendentsämbetet i Stockholm fick man två ritningsförslag till en ny kyrka. Båda var ritade av Olof Samuel Tempelman, som var en av den tidens stora och framträdande arkitekter. De visade ett långhus i tre fönsteraxlar och med rundbågiga fönster, det ena hade ett torn med dubbla spetsbågiga ljudluckor och hjälmhuv med lanternin, det andra enkla ljudluckor utan lanternin. Ritningarna framvisades och diskuterades på sockenstämman 1791, och efter diskussion beslöt man sig för att välja det enklare alternativet med ett lägre torn, eftersom det andra ansågs alltför kostsamt. Till byggmästare utsågs Casper Seurling. Fredrik von Fersen var mån om att kyrkan skulle komma till stånd varför han även sköt till en stor del av byggkostnaden. Vidare kom allt tegel som kyrkan är byggd av från von Fersens eget tegelbruk. Byggnadsstarten drog emellertid ut på tiden. Söndagen den 13 september 1795 firade man gudstjänst för sista gången i den gamla kyrkan och redan följande dag påbörjades rivningen. Våren 1796 började man mura upp den nya kyrkan med torn och sakristia. Fredrik Axel von Fersen fick tyvärr aldrig se sin nya kyrka eftersom han avled 1794 men exakt ett år efter att man firat sista gudstjänsten i gamla kyrkan lade änkefrun grevinnan Hedvig Catharina von Fersen ner en ask i ett utrymme i altarbordet med olika samtida mynt som ett minne åt eftervärlden. Under 1797 lade man taket och den första söndagen i advent samma år kunde kyrkan tas i bruk. Den 31 juli 1807 eldhärjades kyrkan antänd genom ett åsknedslag. Taket och nästan all inredning samt tornet brann upp. Klockorna i tornet smälte och ramlade ned. Man lyckades bara rädda delar av inredningen och predikstolen och 2/3-delar av altartavlan några av kyrkbänkarna och några av orgelpiporna. Skrudarna och sakristian så när som på ett skåp klarade sig. Det här var naturligtvis en katastrof för man hade fortfarande skuld på kyrkan. Men med gemensamma ansträngningar och uppoffringar och med starkt stöd från Axel von Fersen den yngre som skänkte både pengar virke och tegel till taket kunde man ta kyrkan i bruk på nytt den 9 oktober 1808.",
Uti Kyrkan äro åtskilliga Adeliga Grafwar af hwilka en förr tilhördt Grefwinnan Maria Fleming som warit ägarinna till Ljungs Säteri men hörer nu till Häradshöfdingens Anders Ahlgrens Änke-Fru och Barn på Siöbacka. Den tredje Grafwen upmurades år 1754 genom General-Lieutenanten Gref Axel von Fersens anstaltande at wara ett hwilorum för thes Föräldrar Præsidenten i Swea Hoff-Rätt Gref Hans von Fersen samt hans Grefwinna Eleonora Margaretha Wachtmeister. Förut nämndes at wid Kyrkan är ett ansenligen högt Torn men som thet samma genom wådeld och Åskeslag blifwit skadadt at Klockorna icke med säkerhet kunna theruti uphängas så hänga the uti Trästapel. Then större Klockan har en sådan påskrift: Thenna klocka blef afbrænd genom wådeld Anno Christi 1646 och omguten 1647. Elao Nicolai P i Ljung Joanne Olai K vice. P. Then mindre som är 90 år gammal sprack år 1747 och wardt samma år omguten i Norrköping. Åfwannämnde wådeld upkom then 1646 uti en byggning som Öfwersten Hugo Hamilton låtit upsätta intil Kyrkogårds-muren hwaraf Kyrkan med alt öfrigt innanrede Klockstapeln med bägge Klockorna Kyrkogårds-muren och Portarna samt alla Lik-korßen på Grafwarna tillika med Prestegården och hela Byn ömkeligen i aska lades. Utom thes har Åskan sedermera twänne gånger slagit ned och skadat Tornet och thet sidst uti Kyrkoherdans Lundbergs tid år 1717 eller 1719 tå Tornet slogs sönder och muren sprack men ingenthera gången är Kyrkan worden itänd.
Under 1700-talet blev kyrkan ändock för liten men den var också i behov av större reparationer. Greve Fredrik Axel von Fersen var starkt pådrivande i detta och tog resolut tag i saken genom att se till att det anskaffades ritningar till en ny kyrka. Från Överintendentsämbetet i Stockholm fick man två ritningsförslag till en ny kyrka. Båda var ritade av Olof Samuel Tempelman, som var en av den tidens stora och framträdande arkitekter. De visade ett långhus i tre fönsteraxlar och med rundbågiga fönster, det ena hade ett torn med dubbla spetsbågiga ljudluckor och hjälmhuv med lanternin, det andra enkla ljudluckor utan lanternin. Ritningarna framvisades och diskuterades på sockenstämman 1791, och efter diskussion beslöt man sig för att välja det enklare alternativet med ett lägre torn, eftersom det andra ansågs alltför kostsamt. Till byggmästare utsågs Casper Seurling. Fredrik von Fersen var mån om att kyrkan skulle komma till stånd varför han även sköt till en stor del av byggkostnaden. Vidare kom allt tegel som kyrkan är byggd av från von Fersens eget tegelbruk. Byggnadsstarten drog emellertid ut på tiden. Söndagen den 13 september 1795 firade man gudstjänst för sista gången i den gamla kyrkan och redan följande dag påbörjades rivningen. Våren 1796 började man mura upp den nya kyrkan med torn och sakristia. Fredrik Axel von Fersen fick tyvärr aldrig se sin nya kyrka eftersom han avled 1794 men exakt ett år efter att man firat sista gudstjänsten i gamla kyrkan lade änkefrun grevinnan Hedvig Catharina von Fersen ner en ask i ett utrymme i altarbordet med olika samtida mynt som ett minne åt eftervärlden. Under 1797 lade man taket och den första söndagen i advent samma år kunde kyrkan tas i bruk. Den 31 juli 1807 eldhärjades kyrkan antänd genom ett åsknedslag. Taket och nästan all inredning samt tornet brann upp. Klockorna i tornet smälte och ramlade ned. Man lyckades bara rädda delar av inredningen och predikstolen och 2/3-delar av altartavlan några av kyrkbänkarna och några av orgelpiporna. Skrudarna och sakristian så när som på ett skåp klarade sig. Det här var naturligtvis en katastrof för man hade fortfarande skuld på kyrkan. Men med gemensamma ansträngningar och uppoffringar och med starkt stöd från Axel von Fersen den yngre som skänkte både pengar virke och tegel till taket kunde man ta kyrkan i bruk på nytt den 9 oktober 1808.",
