Stenkyrkans äldsta delar härrör troligen från 1200-talet. Den bestod av långhus med smalare rakslutet kor. På södra långhusväggen fanns en romansk portal. År 1589 vitmenades kyrkan invändigt och fyra år senare även utvändigt. Vid denna tid uppsattes den första predikstolen. Kyrkan fick också nya bänkar och nya fönster. Under mitten av 1600-talet insattes nytt korfönster och en ny predikstol tillverkad av mäster Petter Bengtsson. Från Anders Andersson i Norrköping inköptes en piporgel. År 1656 omtalas en klockstapel som dock kan vara betydligt äldre. Senare under samma århundrade byggdes läktare längs långhusets norra och västra murar.
Kyrkan började trots en längd av 29 alnar och en bredd av 18 och en fjärdedels aln att av församlingen upplevas för trång och mörk. År 1754 förlängdes därför kyrkan under byggmästare Ferners ledning åt öster med 22 alnar till totalt 52 alnar och försågs med tunnvalv av trä. Samma år tillkom en ny sakristia om 16 alnars längd och 12 alnars bredd. Carl Fredric Broocman berättar att kyrkklockorna hängde i en trästapel och var byggd och uppsatt år 1702.