Socknens belägenhet några kilometer öster om Skänninge gjorde att när man under 1200-talets mitt uppförde en kyrka så använde man sig av de gamla stilidealen som var förbunda med landsbygdens romanska kyrkor men byggde den i tegel. Ett material som hade införts i det medeltida Sverige av dominikanerna som alltsedan 1230-talet var igång att uppföra ett konvent byggt i tegel för första gången i Östergötland och med stor sannolikhet i hela dåvarande Sverige vid sidan av konventet i Sigtuna. Teglet till den nya kyrkan i Järstad lär ha kommit från Skänninges tegelbruk. Järstads kyrka vitmenades 1817 men i vapenhusets trappa finns okalkade partier kvar att beskåda ty på vapenhusvinden finns ett stycke oputsad ytterfasad med dess rundbågfris. Synliga yttre fasader pryds av hörnlisener. Vapenhus och sakristia är senare tillkomna så ursprungskyrkan bestod av långhus och kor med rak avslutning i öster. Nuvarande sakristian tillkom 1896 men har såsom vapenhuset dock ett ursprung i senmedeltiden. Exakt när vapenhuset är byggt vet man inte men det anses vara av medeltida ursprung. Kyrkans byggnadshistoria är komplicerad och ej färdigutredd. Det man ändå kan få fram och anta är det äldsta kyrkorummet försågs med valv men dagens korsade valvstrålar och i kyrkorummet inmurade stöd på vilka valven vilar synes vara av yngre datum. Tre valvslagningsperioder finns i kyrkans historia. Det förefaller att långhuset på 1300-talet utvidgades med gråsten åt väster och fick ytterligare en travé det äldsta långhuset bestod av de två östligaste travérna. Under denna tid slogs valven om. Fönstren i det äldsta kyrkorummet släppte inte in mycket ljus och tilltalade inte upplysningstidens ideal. Vid en sockenstämma i Järstad 1756 beslöts att nya fönster skulle sättas in. Kyrkans tegelfasad och de delar som var byggda i gråsten och hade varit målade i rödfärg bibehölls oförändrade som nämns ovan ända fram till 1817 då även det rödmålade tornet fick en ny färg. Tornet uppfördes så sent som 1740 efter att den fristående klockstapeln med sin lilla och stora klocka som hade stått vid kyrkans västra gavel den 20 januari 1737 blåst omkull och skadat kyrktaket ända ned till valvet.