Hov är belägen på Vadstenaslätten vid sjön Tåkern. De tidiga kristna gravmonumenten, de s k eskilstunakistorna, är rikt företrädda i Hov. I sin mest utvecklade form har gravmonumenten bestått av fem hällar – sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt förekommit i den västra delen av Östergötland, som faktiskt har den största koncentrationen i landet. Dessa tidiga kristna gravmonument med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och stormansgårdar. Sannolikt har de tidigmedeltida kungarna och deras närmaste män uppfört egna kyrkor och kyrkogårdar i anslutning till sina gods och gårdar. I Hovs socken har Hovgården varit kungsgård och den första kyrkan, som sannolikt var av trä, uppfördes på dess mark. I Hov har man funnit hundratals fragment av eskilstunakistor. De flesta har varit inmurade i den nuvarande kyrkan.
Hovs kyrka har en mycket komplicerad medeltida byggnadshistoria och den är inte klarlagd i sin helhet. Den nuvarande kyrkan har föregåtts av en äldre stenkyrka. Den var sannolikt uppförd under 1100-talets första hälft och bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare, rakslutet kor. Vid den murverksdokumentation och arkeologiska utgrävning som gjordes i samband med en större renovering 1961 framkom grundplanen av den äldre stenkyrkans södra del. Sydmuren var belägen ca 3 meter söder om den nuvarande södra långhusmuren. Kyrkan revs av okänd anledning i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på samma plats i slutet av1100-talet eller under 1200-talet. En mycket märklig omständighet är den lilla skillnaden i storlek mellan de båda kyrkorna. Den äldsta stenkyrkans långhus var utvändigt av samma längd som det nya långhuset. Byggnadsmaterial från den äldre stenkyrkan användes i det nuvarande långhusets nedre delar. De är murade med kalksten och däröver har grövre stenar använts. Kyrkan saknar markerad sockel.",