Fivelstad medeltida kyrka har under åren byggts om och idag återstår bara tornet. Delar av s k Tidigkristna gravmonument tyder på att den har föregåtts av en ännu äldre kyrka. Båda kyrkorna tros vara uppförda på kungligt initiativ. Nuvarande kyrkan är uppförd 1882 och har vit spritputs med släta omfattningar och sadeltaket är belagt med skiffer. Tornspiran är beklädd med kopparplåt. Genom socknen går den gamla vägen mellan Skänninge och Vadstena, en väg som utnyttjats sedan medeltiden och går ovanpå den rullstensås som finns i Allhelgona och Fivelstads socknar. Utmed denna väg ligger ett gravfält från järnåldern med 45 gravar. Eftersom det är 6 fullåkersbygd kan det finnas omarkerade gravar som kan vara bortodlade eller ligger under plogdjupet. Straxt nordost om kyrkogården finns ett boplatsområde med stolphål och skörbränd sten. Vid Långeryd ligger en kolerakyrkogård. Fivelstads kyrka ligger på en markerad höjd i det flacka åkerlandskapet och syns vida omkring. Den medeltida kyrkan var byggd av kalksten i slutet av 1100-talet. Den bestod av torn i väster, långhus, kor och absid. Redan under medeltiden revs koret och ersattes av ett större kor med rak avslutning som kröntes av en trappstegsgavel. En sakristia byggdes i norr och på södra sidan tillkom vapenhuset. Elias Brenners teckning från 1670 visar just detta. På 1400-talet valvslogs kyrkan och dekorerades med målningar som tillskrivs mäster Amund. Fivelstads medaljongmålningar finns avritade och förvaras på ATA i Stockholm På kyrkogården fanns fram till 1790 en klockstapel som revs och klockorna flyttades till tornet. Den gamla kyrkan var 6 m bred och 30 m lång. Den ansågs för liten för den växande församlingen samt var i dåligt skick och därmed svår att reparera. Kyrkan revs men tornet blev dock kvar. År 1882 stod den nya kyrkan färdig och är byggd i tegel med en bredd på 12 m och är 38 m lång. Fasaderna har en vit spritputs med släta hörn och omfattningar. Fönstren är rundbågiga med gjutjärnsbågar och lösa innerbågar. Taket är belagt med skiffer. Tornet är det som återstår av medeltidskyrkan. Tornet kröns av en insvängd spira som är täckt med kopparplåt. Tornets bottenplan används som vapenhus och 1882 tog man upp en dörröppning i väster. I vapenhusets golv finns gravhällar som legat i medeltidskyrkans kor eller långhus. En gravhäll är från 1200 – 1300-talet och har ett stavkors - en för Östergötland ovanlig korssymbol. Två gravhällar är från sent 1500-tal och har anknytning till socknens enda herrgård; Räfsjö. I sakristian förvaras också tre delar av tidigkristna gravmonument där två är funna i anslutning till kyrkan. Till torntrappan leder en medeltida trädörr med järnsmide. Dörren är huggen i ett enda stycke. Tornet har två våningar samt klockvind. Torntrappen har steg i kalksten som är kilhuggna. Upp till första våningen finns fragment av en ristning i putsen som lär föreställa ett lejon eller en grip. Första våningen har ett välvt tak med kilad kalksten. In mot kyrkan syns en igenmurad öppning efter den emporläktare som var förbehållen stormannen som lät bygga kyrkan. På andra våningen finns ett igenmurat fönster in mot kyrkan. Fönstret har en mittpost av kalksten. På klockvinden sitter de två klockorna. Den stora och äldsta klockan är från 1525 och den lilla klockan är omgjuten senast 1872. Invändigt har kyrkan kvar sitt tredingstak som är klätt med fasspontpanel och med rosetter i ramverk med profilerad taklist, målat i grå toner. Bänkarna är ursprungliga men gavlarna nytillverkades 1949. Bland kyrkans inventarier finns en medeltida dopfunt av kalksten och ett medeltid