Allhelgona Sockens första kyrka kallades Allhelgonakyrkan. Den låg mellan Skänninge torg och Järntorget och platsen är numera markerad och ej bebyggd. Kyrkan byggdes under 1100-talets första hälft men myntfynd
från tidigt 1000-tal indikerar att det funnits en föregångare, sannolikt i trä. I samband med att den nya Vårfrukyrkan byggdes omkring 1300 i Skänninge Centrum, användes kyrkan bara av landsförsamlingen och som
prostens kyrka. 1552 revs kyrkan av byggmästaren vid Vadstena slott Joachim Bulgrin. Han lät därefter frakta all stenen till det nya slottet i Vadstena.
På denna karta kan man se placeringen av Allhegona kyrkan.
Vid utgrävningen av kyrkan 1928 som var i form av en provgrävning, kunde man få en uppfattning om hur den hade sett ut. Den har senare även grävts ut 1959-61 av Sune Ljungtedt och Gunnar Lindqvist. Kyrkan som var byggd i flera etapper hade grundlagts under den senare delen av 1100-talet. Den hade ett långhus som var ovanligt stort med ett mått på 11 x 19,5meter och till detta ett torn. Det finns ingen annan samtida kyrka med så stort långhus i Östergötland. I början av 1300-talet byggdes långhuset till och blev då cirka 40 meter långt. Man har spekulerat i att kyrkan uppfördes på kungsgården Berga, senare Biskopsberga, som ligger strax utanför Skänninge, men de senaste årens utgrävningar i samband med dubbelspåret genom Skänninge har resulterat i att man nu vet att det fanns 3 stormansgårdar i Skänninge under tidig medeltid. En av dessa låg där allhelgonakyrkan låg och kyrkan kan betraktas som att ha byggts som en gårdskyrka.
En trolig byggmästare kan ha varit Jarlen Birger Brosa som var verksam under den tid som kyrkan byggdes. Hans sätesgård har hitills inte kunnat fastställas men denna gård utgör en stark kandidat. Under 1200-talet skriver både Magnus Ladulås och hans bror Valdemar brev i Skänninge (SDHK1064, SDHK 1169, SDHK 1316) samt Magnus söner Erik och Valdemar (SDHK 2162)och det kan mycket väl vara på denna gård.
Rikard Hedvall som varit projektledare för de arkeologiska grävningarna i Skänninge under detta projekt anser att gården varit kunglig mycket beroende på den stora kyrkan med ett stentorn.
På denna karta kan man se placeringen av Allhegona kyrkan.
Vid utgrävningen av kyrkan 1928 som var i form av en provgrävning, kunde man få en uppfattning om hur den hade sett ut. Den har senare även grävts ut 1959-61 av Sune Ljungtedt och Gunnar Lindqvist. Kyrkan som var byggd i flera etapper hade grundlagts under den senare delen av 1100-talet. Den hade ett långhus som var ovanligt stort med ett mått på 11 x 19,5meter och till detta ett torn. Det finns ingen annan samtida kyrka med så stort långhus i Östergötland. I början av 1300-talet byggdes långhuset till och blev då cirka 40 meter långt. Man har spekulerat i att kyrkan uppfördes på kungsgården Berga, senare Biskopsberga, som ligger strax utanför Skänninge, men de senaste årens utgrävningar i samband med dubbelspåret genom Skänninge har resulterat i att man nu vet att det fanns 3 stormansgårdar i Skänninge under tidig medeltid. En av dessa låg där allhelgonakyrkan låg och kyrkan kan betraktas som att ha byggts som en gårdskyrka.
En trolig byggmästare kan ha varit Jarlen Birger Brosa som var verksam under den tid som kyrkan byggdes. Hans sätesgård har hitills inte kunnat fastställas men denna gård utgör en stark kandidat. Under 1200-talet skriver både Magnus Ladulås och hans bror Valdemar brev i Skänninge (SDHK1064, SDHK 1169, SDHK 1316) samt Magnus söner Erik och Valdemar (SDHK 2162)och det kan mycket väl vara på denna gård.
Rikard Hedvall som varit projektledare för de arkeologiska grävningarna i Skänninge under detta projekt anser att gården varit kunglig mycket beroende på den stora kyrkan med ett stentorn.
Vårfrukyrkan i Skänninge.
Översiktsritning över den gamla Allhelgonakyrkan.
Schaktritningar.
Rekonstruktionsritning över den gamla kyrkan.